Nu har jag köpt en hästtransport! Det blev en Ifor Williams  och anledningen till det var
att jag hört mycket bra om den och att de jag sett har varit så som jag vill ha
en transport.  Stabil, rejäl, inte en massa krafs och inga utstickande delar som hästen kan fastna i. 

Lillebror har fastnat i en Boj som har en kula på handtaget
som man öppnar skötardörren med. Där lyckades Lillebror fastna med grimman. Hur
kan man designa en transport och tycka att utstickande delar där hästen har
sitt huvud med grimma på är bra?? Det förstår väl vem som helst att hästar inte gillar att bli fast i en krok när de
åker transport??  Boj har också uppstickande metallpinnar som håller fast mellanväggen. Perfekt om man gillar
att fastna eller sticka hål på halsen. Jag tycker Boj är jättebra förutom dessa detaljer som är så onödiga.  Som den övre bakluckan som fladdrar och skramlar.  Varför inte ha en stabil övre baklucka som sitter där den ska?   

 
Min nya Ifor W har en stabil övre baklucka som INTE skramlar eller fladdrar!
Den har fronturlastning som jag tycker om när jag tränar unghästarna.  De lär sig att tänka framåt och att utgången
finns där.   Visst kan man säga att hästarna ska tåla än det ena än det andra men man får inte glömma att för
hästen är en transport allt som en häst INTE vill ha redan. Trångt utrymme som rör sig och där man inte har fri sikt. Man kan inte fly från faror där!  Så göra det så bra som möjligt tycker jag är fair play!

Så vi har tränat och tränat. Gått in och igenom, gått in och
backat ut, gått in baklänges och framlänges. När han stod lugnt och mumsade på
lite hö så tog jag bakbommen och skramlade med och vips så var Lillebror ute
igen. Börja om och så småningom kunde Lillebror stå kvar trots att jag höll på
att flytta på bakbommarna.  Misstänksam.
Ville inte äta men gick inte ut. Han var lös så jag hade inte kunnat hindra honom.

Vi fortsätter att träna detta i sju dagar så återkommer jag
med mer info!

Fina Amiir har gjort stora framsteg och påbörjat arbete med långa tyglar. Han är en oerhört känslig och lyssnar på kroppsspråket  till 100 %. 
Många har frågat mig på mejl hur jag gör med unga hästar och vad jag har för unghästfilosofi så här kommer lite hur jag tänker:

Jag tror på att förbereda unghästen inför sina uppgifter och innan Amiir hade på långa tyglar så hade jag tränat med 12’ linan från båda hållen. Han kunde de sju lekarna och han har gjort ”touch-it” både på ridbanan
och i skogen.   Sedan har han grundträning i att stå stilla i gången för att bli borstad, han flyttar undan
för tryck och han har timmar av friendly-game och ”non-demandig time” i botten.

Många andra har en medhjälpare vid huvudet när det ska påbörjas med långa tyglar eller tömkörning men jag gör inte så.  Jag tränar hästen till att lyssna och förstå vad jag vill INNAN jag börjar med långa tyglar. När jag sen har tyglarna på så kan hästen redan hjälperna och det blir inget dramatiskt.

Egentligen så är ju allt förberedelser inför vad som komma skall. Jag ska rida Amiir en dag och vill att han ska vara så förberedd som möjligt. Att lära honom träna i långa tyglar är en förberedelse för ridning samtidigt som det är en
träningsmetod i sig. Träning med långa tyglar kan jag göra hela hans liv så att
förbereda så han är trygg med tyglarna, trygg med mig och att ha saker på
ryggen, på benen och bakom rumpan är ju ett sätt att underlätta allt i framtiden.  

Jag vill att han ska stå stilla sedan när jag sitter upp så det är något som jag lägger stor vikt vid nu när jag tränar med långa tyglar.  Då kan han ju det om ett år när jag ska sitta upp på honom!

Jag tar alla tillfällen att förbereda mina hästar. Det kan vara tex när jag gosar med dem i lösdriften så kan jag lägga mig på ryggen på unghästarna. Inte helt men jag tynger lite med min vikt, klappar på andra sidan
och rör med skänklarna på sidorna. Där är hästarna helt lösa, de står tillsammans och tävlar om att få min uppmärksamhet så när jag gör detta med en av dem så suger de åt sig all uppmärksamhet!! 
De VILL att jag ska komma till dem och göra detta och hur bra är inte det för framtiden?  

Att vara vän och partner och att hästarna ska tycka att jag är deras bästa kompis som kliar dem, myser med dem borstar och ger dem uppgifter DET är viktigt.  Sedan måste jag kunna sätta upp vissa ramar och gränser också.  Hästarna
kan inte flytta på mig och jag har vissa rutiner vid maten.  Ingen får ta mat från mig utan först när jag
lagt ut det åt dem.  De får inget kraftfoder om de visar sura miner och måste vänta på signalen att de får äta.

SMÅ SAKER SOM GÖR STOR SKILLNAD.

Idag har Hidalgo blivit valack. Jag har funderat och tänkt länge på att ha honom som hingst men jag vill inte ta emot ston med allt som det innebär och då ser jag ingen anledning till att spara honom som hingst.  Grannarna har ston på båda sidor varav den ena grannen har väldigt dåliga och låga staket. 
Det blir en oro när de brunstar och Hidalgo står några meter ifrån ett sto som trycker vid ett 70 cm högt fårnät
som halvt om halvt ligger ner…   Vet inte om jag skulle kunna gå emellan Hidalgo och ett sto om de kommer ihop…  Det är väldigt starka drifter hos en hingst och ett brunstigt sto hjälper inte till precis.

Dessutom vill jag ju RIDA honom, kunna åka på kurser och träningar.  Det känns rätt. Nu står han i stallet och ser
inte alls pigg ut men i morgon är han nog pigg igen!  Älskar den killen!!

Ha det gott i vårsolen!!!

//Ewa