Isa har nu åkt hem. Jag hade en grundlig genomgång med hennes matte om extreme friedlygame och driving från zon fem.  Vi hade även samtal om stons integritet och att man måste anpassa sin träning till den individ man har. Ston HAR större integritet, de har svårare att acceptera tryck i vissa områden och de har sin brunstcykel
som ställer till det för sina ägare ibland.  Vi måste acceptera att ston är annorlunda i jämfört med hingstar och vallacker. Man ska välja sina strider med ett sto och helst undvika dem helt.

Det som hände med Isa under sin tid hos mig var:

-         Hon stärkte sitt friendlygamekonto från väldigt lite till väldigt mycket.

-         Hon lärde sig att jag finns där för henne om hon behöver mig, ömsesidig respekt

-         Det är inte ok att klampa in i min privata zon.

-         Att fly iväg i 170 knyck är inte lösningen på något!

-         Det är kul på ridbanan! Där aktiverar man sin kropp till att må bra. Man får beröm och får vara med "familjen".

-         Att vara avspänd är skönt, hon har fått nycklar till att komma tillbaka avspändhet om hon blir spänd.

Man har alltid lite ångest inför att släppa iväg en träningshäst till sin matte/husse. Man hinner fästa sig vid dem och få en kontakt som gör att man inte vill att de ska åka…   Jag har ju få träningshästplatser och varje är häst unik för mig. Jag lägger ner mycket tid och engagemang på varje häst.

Vackra Isa är till salu och vill man ha ett sto med stor integritet som ger väldigt mycket av sig själv, har bra gångarter, är smidig, energisk och har lätt för samling så är hon rätt häst. Hon är dessutom väldigt lättfödd och renlig ;)! Hon
vill ha en matte/husse som ger henne tid varje dag. Intresserade kan höra av sig för mer info!

Med Lillebror gör jag nu extreme friendlygame med varje dag!!
Vi tränar sedan på ridbanan med 12’-repet och gör många galoppfattningar med fokus på korrekt böjning och längning av överlinjen. Han har fått en härlig styrka i galoppen nu och blir inte så lätt spänd i galoppen. Självförtroendet
ökar i takt med friendlygame-kontot. 
Konversationen med hans ytter bakben går fint. Han lär sig så fort,  min kille!! Kommer ihåg hur Ingela talade om
att ha konversation med ytter bakben genom yttertygeln kommer att underlätta bla galoppombyten  

Träningen av vår ”vi-bubbla” ger stora resultat i kommunikationen. Att alltid finnas där, att connecta mentalt även om han är på längre avstånd.  Hästar är så otroligt receptiva. Vi glömmer ofta det men de känner av precis allt!!

Är jag nöjd? Är jag där och fokuserad? Är jag stressad? 

Jag vill kunna känna mig 100% nöjd i träningen och jag vill kunna dela den tanken med min häst.

I lördags var jag på min första kurs i Qigong!  De Rui heter systemet och påverkar hela kroppen.  Vi fick lära oss lite om kroppens olika meridianer och hur de påverkar oss. Vi fick göra olika övningar som fyller på god energi och tömmer kroppen på dålig/använd energi. Övningar som stretchar olika delar av kroppen och meditationsövningar.  En jättebra introduktionskurs i sju timmar i lilla Önneköp.

Vill du veta mer om detta så finns det på http://www.marcusqigong.se

På söndagen hade lovat Tuva en ridtur i skogen.  Vi kom iväg på eftermiddagen och njöt av solen och fågelkvitter. Vi skulle prova en ny väg och jag hade tagit ut en karta från Eniro.  Problemet var att när
vi tog in på en väg som skulle leda hemåt så var den stängd med högt viltstängsel och vi kom inte in på den. 
Jag är ju den sorten som hatar att vända och ta samma väg tillbaka så vi tog en annan väg men vi var snart utanför den karta som jag hade med mig.  Vi skrittade, travade och galopperade på mjuka härliga  gräsvägar men kom sedan ut på en asfaltsväg.   Som tur var hade jag min telefon med gps med mig så jag kunde navigera hem.  Nyttigt för min skeptiska Lillebror att gå förbi alla gårdar med maskiner, gräsklippare, barn som leker. Det kom motorcyklar och traktorer, hagar med vita kor…. 
Och en massa annat som kan vara livsfarligt för en häst!!  Som tur är så ser inte ens Legolas dessa ”faror”.
 Tuva sitter på en bombsäker ponny!

Tyvärr hade Hidalgo kommit på att det inte var någon ström i staketet på den nya hagen och tack vare min snälla granne, Sandra, kom de in i stallet innan det hände någon olycka!  Skönt med grannar som bryr sig!  Blir lite jobb att få upp elbanden igen och sätta dit ström! 

Vi gjorde klart i stallet, tittade till får och höns samt gav hästarna ensilage innan vi gick in och gjorde varma mackor med köttfärs! Vi var ganska hungriga!!

Så var helgen slut och efter en lång dag somnade en lycklig Tuva i soffan…    

//Ewa

Haft en härlig valborg! Samlades på Tages äng och lyssnade på vårsång,  grillade korv och tittade på
den stora brasan.  Otroligt många trevliga människor i Önneköp!!! 

Isas träning går framåt. Efter min resa till England så ökade vi på friendly gamel kontot!  Isas
bästa försvar är att sticka iväg, och det fort!! När 600 kg häst sticker iväg på en hundradels sekund är man glad om man står på marken istället för sitter på ryggen.  Eftersom jag märkt att hon har svårt att acceptera mig i zon fem så har jag tränat friendly game från zonfem.  Med pinnen och stringen först.  Jag har haft 22’ linan på  så när hon far iväg kan jag rikta henne något…  Jag har sedan kunnat avancera till att lekadriving game och friendly game från zon fem. 
Detta var mycket jobbigt för Isa men hon har nu helt och fullt accepterat mig där. Jag kan ge henne 
energi att gå framåt på raka linjer, jag kan slänga repet över ryggen och jag kan småjogga, flaxa med armar och pinne och hon stannar kvar - connected! 

Jag har varit uppe på ryggen och ridit ett par varv.   Hon är inte van att bli styrd så jag hjälper
henne med pinnen på utsidan men hon är helt lugn och avspänd så det kommer att gå fort. Take the time it
takes and it will take less time!   Isa ska hem den här veckan och jag tycker det är så skönt att konversationerna
sitter och att hon vara lugn och avspänd. Att hon slutat med de dominanta bakutsparkarna…

Lillebror har varit hos hovslagare Mats Thomsson.  Jag har tränat lastningen och idag var det
skarp läge och han gick på så fint.  Åkte de 30 minuterna till Löberöd och fick nya fina skor.  Han skötte sig exemplariskt och Mats skor med natural balance skor och vill du läsa mer så finns han här http://www.thomsson.nu  Jag känner Mats sedan länge och det känns skönt att han skor Lillebror nu när det bara är några månader kvar till Karen-kursen.

När vi skulle hem så ville inte Lillebror gå på transporten igen.   Det blev en kvart in och ut och
jag hör Ingelas röst…. Open space/close space….most important is the relationsship.   När han var helt lugn så stannade han kvar ombord på transporten och jag stängde och körde hem.  Skönt.

Senare på eftermiddagen red vi ut en lång runda och kunde se bokarnas skira gröna första blad titta fram. Vitsipporna breder ut sig som mattor mellan träden och det är så ljuvligt!  Att Tuva var med på Legolas gjorde det ju inte sämre   

Min fina, fina Hidalgo har påbörjat utbildning i tömmar/långa tyglar.  Han är så vansinnigt snäll och godhjärtad den killen. Tömmarna var helt ok och visst kan jag gå längs långsidorna..  Byta sida? Ok, jag går i andra varvet.  Lugn och tillitsfull.   Det blir ju så enkelt med en häst utan bagage!!!

Stallets nya stjärna heter Sibborps Waldemar och är halvbror till Winzent!  Nu är han kastrerad och fem år. Ska gå i par med Winzeent hoppas jag!!

//Ewa

WOW!!!

Vilken människa! Denna Ingela Larsson-Smith som inte så många känner till är en horsewoman ut i fingerspetsarna. Hon är en TRUE LEAD!

Jag har blivit inspirerad och fått åtskilligt att tänka på, igen. Ingela får många andra att blekna och att se och höra Ingela i två dagar får mig att vilja ha mer!   Jag suger åt mig som ett läskpapper och känner ända in i hjärtat hur rätt hon har.

Denna fantastiska människa som brinner för hemlösa barn i Brasilien och arbetar ideellt i ett projekt i Sao Paulo för att hjälpa några av dessa fattiga och svårt (i själen) skadade ungdomar till en framtid ger även en clinic om året i England i TC.  True connection.

Att hitta en True Connection med vår häst är väl något som alla vill. Att få hästen att följa med dig, att gå ut på cirkel men komma tillbaka så fort du ber om det. Att kunna leka med libertyn på stora fält och
ha en tydlig men osynlig tråd mellan er som gör att hästen hela tiden uppfattar dig och ditt kroppsspråk samtidigt som du hela tiden vet vad hästen tänker och vill.  Att hästen alltid kommer till dig. Utan rädsla, utan att bli uttråkad, utan att oroa sig för vad som komma skall…  Han vill bara vara med dig, vara där du är, leka med dig och umgås med dig. Han litar helt och fullt på ditt omdöme och din kunskap om hur du skyddar honom mot faror och alltid finns där för honom när han behöver det.  Du har blivit en medlem i hans familj. Du har ett arbete där.  Hästar är flockdjur och vill vara tillsammans. De vill bli vän och familj med dig om du uppför dig som en familjemedlem. 

Ingela kategoriserar hästar i tre olika typer:

1. TheLead – Ledaren – Hon som inte behöver slåss för sin plats för den är så självklar. Ger
   sig aldrig in i fysiska slagsmål. Räknar med att alla vet att hon har sina ytor.
   Ingen går in i hennes bubbla för hennes lugna, självsäkra och uppenbara
   ledarskap bara finns där.   Säger: Jag har allt utrymme men jag delar gärna med dig. Jag finns här om du behöver mig, jag skyddar dig, jag finns här för dig. 
2. The Dominant – Den Dominerande – Slåss för sin yta, flyttar på andra bara för att hon kan, måste visa underordnade att hon bestämmer, slåss med de som vill upp i hiearkin. Säger: Du har fel!
3. The Passive – Den Passiva – Hon som går undan, flyttar sig för alla, vill inte bråka, säger: Jag har fel, jag är inget.

I denna ordning vill vi vara The Lead - Ledaren!  Den trygga, säkra, omhändertagande ledaren som alla kan lita på.  En ledare säger alltid att: det är möjligt, jag stöttar dig men en ledare säger aldrig: du måste!  Om hästen blir rädd, orolig eller rb säger ledaren. Jag ser att du är rädd/orolig och jag kommer hjälpa dig, jag finns här för dig. Jag tycker om dig, jag stöttar dig.  En ledare har ansvar för flockens säkerhet.  En ledare behöver inte slåss för mat, det är inte tillräckligt viktigför henne.

Liberty:

När man kommer till liberty så kommer sanningen fram… det har man ju fått höra men det finns olika sanningar. Det finns äkta liberty med true connection och så finns det falsk liberty där hästen gör vad den ska för det är det minst obehagliga.  Hur får man då en äkta och ärlig liberty att fungera?

Först och främst så måste du ha ett stort, stort friendly -game-konto.  Ju mer du sätter in på det kontot desto säkrare kommer din liberty att bli.  Är hästen alltid totalt orädd för dig? Kan du svinga med din stick och string ÖVERALLT utan att hästen höjer på huvudet en enda cm?? Kan du springa emot honom från sidan, framifrån, bakifrån utan att
han höjer huvudet en enda cm??   Kan du ha 100% energi i din kropp, men ej riktad mot din häst, när han galopperar, kan du hoppa studsa och svinga din pinne/string utan att påverka hästen??     Bra!!
Du har ett stort friendlygameaccount!!

All din interaktion med hästen i liberty (och annars) måste ske på ett icke dominant och icke-aggresivt sätt. Som en TRUE LEAD! Man frågar inte: kan du trava lite utan man säger med säkerhet och ledarskap; nu travar vi!

Som en Ledare så äger jag arenan vi är på. Hästen äger ingen del av arenan men jag kan dela med hästen när den vet att arenan är min. Ingela delade en upplevelse som hon haft med en elev och en häst som tränade liberty för första gången på just den arenan vi var på. Ingela sa till eleven att hon skulle äga hela arenan.  Eleven gick ut på ridbanan med sin häst och mentalt ägde hela arenan.  Hästen blev lite förvirrad och letade en stund innan han gick upp på en träpiedestal som
stod i ena hörnet på arenan. Han ställde sig där och tittade på eleven.    Ingela frågade om eleven hade inkluderat
piedestalen i sin ”ägo” men det hade hon inte och hästen hittade just den del på arenan som inte ledaren ägde!!

När vi går ut på banan och äger hela arenan och hästen accepterar detta måste vi mentalt öppna upp ett område som vi är villiga att dela med hästen. Det var detta som Ingela glömt att informera eleven om och hästen hittade sin lösning ändå!  

Så vår mentalt öppnade cirkel gör att hästen stannar där och inte ger sig iväg!  Detta kräver förstås att vi inte själva har en massa mentala blockeringar, murar eller logjams, som stör. (hur man blir av med dessa är ett helt annat, långt kapitel)  

Vändningar inom cirkeln kräver att vi kan öppna upp utrymme för hästen samtidigt som vi stängeer ett annat utrymme. Vi måste även vara i perfekt position och med tillräcklig hög/låg energi.   Svårt?? Javisst! Men när man ser att det
fungerar så bra så är det värt att lära sig.  

Så idag så vi en elev som lånat en fell-ponny av Kingdom Horse just för den här kursen.  Hon gjorde  ”att gå framåt” möjligt från zon fyra och sedan att svänga genom att byta sida på hästen. Gjorde samma i trav
och sedan på längre avstånd byta varv.   Sedan gjorde hon just piedestalen tillgänglig mentalt för hästen och ponnyn spatserar fram, ställer upp frambenen på den som om hon ägde den!

 Lite bilder från ett regnigt England!

//Ewa

OBS! Det som jag skriver om är min upplevelse och min tolkning av det Ingela sagt och gjort under dessa dagar.

Nu var det ett långt tag sedan jag skrev igen..  Svårt att hinna med  just nu. 

Jag ska i allfall uppdatera lite vad som händer på Missnegården i Farhult.   Först var Tuva
sjuk i två hela veckor så jag fick ägna mycket tid åt henne. När hon sedan blev
frisk och kund gå till skolan blev jag sjuk. Jag fick influensa för första gången
på många år.  Attans vad dålig jag blev.  När man inte kan bädda ner sig tills man blir frisk igen så tar det säkerligen längre tid och hela 18 dagar i sträck hade jag feber innan jag gick till sjukan och fick pencillin.  Hästar kan vila i veckor utan att tappa kondition och vii människor i tre dagar. Sedan går konditionen ner och efter 18
dagar kände jag mig helt matt bara av att gå till postlådan!

Jag var två dagar i Älvdalen och hade kurs där, knapradealvedon och stod i ett kallt ridhus. Det gick över förväntan och det var många trevliga hästar och elever! 

Min träningshäst Isa har fått vara kvar mycket längre än som först var sagt pga först Tuvas sjukdom och sedan min influensa.  Vi har tränat väldigt mycket på friendly game och extreme friendly game eftersom Isa har en vana att explodera och dra sin väg när honblir rädd eller när något inte passar. 
När hon drar och sparkar bakut med bakhovarna uppe bland molnen så är det ingen idé att försöka sitta på henne. 
Istället  har vi tränat på signaler. Game on och game off. Hon är väldigt känslig för min energi och tryck
och måste veta när jag vill någonting och när det ”bara” är friendly game vi leker.  Jag har hoppat och svingat med
lekpinnen med min energi bort från henne och hon har reagerat väldigt mycket men det går bättre och bättre.   

Jag sadlar henne lös på ridbanan och hon har negativa känslor för sadeln..  Så det blir många gånger på och av.  Det går bättre och bättre. Likaså hade hon negativa känslor angående mig på pallen för att
sitta-upp-träna.  Hon gick iväg från pallen och fick göra övningar istället. Tillbaka till pallen för att vila och
ha mig på ryggen, går iväg igen…  osv.  Jag låter henne gå när hon måste gå. Om jag håller henne kvar mot hennes vilja så kan explosionerna komma senare. Jag måste träna henne tills hon VILL stå vid pallen.   Nu tittar hon ofta efter pallen och vill gå dit när hon blir trött.  Det är bra.

Jag har suttit upp och lekt ”point-to-point” i skritt.  Hon är lyhörd men har fortfarande spänningar
kvar när jag sitter på henne.  Jag vill att hon ska var 100% avspänd inte 50% eller 90%.  Därför går jag sakta fram för jag vet att om jag går för fort fram får jag bakslag men om hon nu får den tid hon behöver
kommer det gå fortare framåt sedan.    Avspändhet och förtroende är så viktigt i det här första stadiet.  Utan avspändheten kan man aldrig komma vidare. Vi kommer att fortsätta en vecka till så jag hoppas på ett
stort genombrott nu!!

Lillebrors träning har också fått börja om lite efter en månads vila. Vi ger oss ut i naturen ofta men även på ridbanan. Ridbanan måste dock fixas nu. Den är alldeles för mjuk och jag tror inte det är bra för
lederna på hästarna.   Elisabeth Blomgren har tittat på oss och hjälpt mig en del. Det var väldigt nyttigt och jag fick
stor hjälp av det. Man behöver verkligen hjälp då och då och det finns inte så
väldigt många som håller på med det jag gör.  Hoppas hon kan komma ner fler gånger!

Amiir och jag har varit ute i skogen och tömkört.  Vi har repgrimma och det fungerar jättefint.  Hidalgo har lugnat sig
betydligt efter kastreringen och kan nu börja koncentrera sig på sin matte. Vi över på ridbanan och i skogen. Gör 
”touch it” on-line och även sadelövningar. Han står vid pallen och jag kan ligga på honom.  Han är cool och vill
lära sig mer hela tiden.  Fina killen!

Efter påsken var jag i Vimmerby en dag och hade privatlektioner. Det var kul att se alla mina ”gamla” elever igen.  Jag har även hunnit med en tvådagarskurs i Göteborg.

Ny kille i stallet: Waldemar. Gotlandsruss och isabell. Ska köras in och gå i par med Winzent. De är halvbröder och kommer från samma stuteri.  Två starka viljor som jag hoppas ska komma överens.

Först av allt ska han kastreras. Han har visats men blev inte godkänd som hingst. Han är ett riktigt charmtroll i alla fall. Något mindre än Winzent, 120 cm mot Winzents 126. Det viktigaste för parkörningen är ju att de har ungefär
lika långt steg så det får vi hoppas. Vagnen är beställd. En wagonette med luftpumpade hjul och jag har köpt
begagnade parselar.  Tänkte försöka göra inkörningen instruktiv med bilder och text och kanske få Hästfocus intresserad
av Naturlig Inkörning!  Just nu sitter jag på planet till Birmingham där jag ska
vidare till Kingdom Horse för en clinic med Ingela Larsson-Smith.   Ingelas horsemanship kallar hon för ”True
Connection” och det som jag har sett och hört om henne verkar så himla bra.   Nästa lager av insikt och kunskap.

Jag hoppas hinna gå halva dagen idag som innehåller avancerad on-line och sedan
är det två hela dagar avancerad liberty! Ska bli jätteroligt.   Känns att jag gick upp 04.30 för att ta
bussen från Önneköp kl 05.20 Tog mig hemifrån till Köpenhamns flygplats på drygt 1,5 tim kommunalt. Inte illa, Dessutom bjöd Skånetrafiken på frukost på första bussen, snyggt!

Stay tuned!

Ewa

I helgen var det lektioner i Billdal och Lindome.  Åkte de 30 milen till Billdal på fredagförmiddag och vi började med lektioner kl 14.00.  Malin har egen fin ridbana med gummiflis och hade lektion med två av sina två hästar.  Mycket av träningen gick ut på att hitta rakriktning på böjda spår och i ridningen våga var neutral. Det blev även en del träning för at hitta den följsamma sitsen.

Eftersom hästarna är väl Parellitränade så har de så gedigna grunder vilket visar sig hela tiden.

Ibland kan de nästan var för mycket Parellitränade….    I alla fall om man ska förbättrabiomekaniken i dressyr.  Ett exempel är circling game.  Man skickar ut hästen påen cirkel, förväntar sig att han ska stanna kvar på cirkeln i trav där det viktiga är att hästen travar men inte HUR den travar.  Han kan gå med vikten på inner framben, titta
utåt i volten och ha en oengagerad, markbunden trav.  Sedan när han ska luta trava så vänder den
bort baken och tar bort all energi…   I dressyrens värld vill vi ha energi, vi vill ha engagerade rörelser med hästen i balans och böjd i linje med storleken på volten. Ett annat exempel som jag sett för första gången den här
helgen är när sideways game blir för bra och hästen inte kan göra en sluta utan kastar in bogen, blir utåt ställd och går sedan sidvärts på ett sätt som inte alls har med sluta eller gymnastik eller dressyr att göra.  Vi försökte få honom på andra tankar men sideways är sideways och så visade han hur man gör. Utan att kunna påverkas.
Hmmm…

Han gjorde öppnan väldigt bra och vi lyckades få början på en slutarörelser genom att vara extremt noggrann med ryttarens sistpåverkan och att behålla honom 100%  avspänd mentalt och fysiskt.  
Man lär sig hela tiden!! 

Sent på lördagkväll kom jag hem igen och på söndagen väntade vi en ny häst till stallet. Det är en ponny som jag letat efter länge nu som Tuva ska kunna rida och känna sig trygg på. Det visade sig att en av mina
elever hade ett gotlandsruss som kunde passa! 
Han heter Ljungens Legolas och har gjort ca 70 starter i trav. Han är 10 år och 100% trafiksäker, körd med släde och vagn och kommer förhoppningsviskunna gå i par med Winzent.  Fel färg har han men han har så många goda egenskaper att det överväger.  Han är exakt lika hög som Winzent, 126 cm.

Tuva gjorde i ordning en box åt honom och sedan började den långa väntan på att klockan skulle bli 15…. 
Vi delade av Isas hage till två hagar då Legolas kommer att få gå ensam under prövotiden på 1 månad.  

Så kom han. 

   Väldigt lugn och världsvan stack han ner huvudet och letade gräs. Tuva ledde honom
sedan till sin hagen och gav honom lite hö.  Helt cool. Det här kan nog bli en bra kamrat till Tuva!

                                  Ljungens Legolas, född 2002, e. Ernst Rambo u. Whopper 3282

Nu ligger jag i influensa!! 
Fy vad trist det är..  Host, host,  nyyys….   //Ewa

När jag tränar med Isa så försöker jag hela tiden tänka på att hitta hennes sweetspot för dagen.
Det betyder att hon ska ha sin bästa biodynamik mellan energi, balans och avspändhet.

Sedan kan jag modellera med detta. Kan jag öka energin utan att förlora avspändhet  eller balans?
Kan jag träna balansen för att hitta en bättre avspändhet?
Vad händer om jag inte har dessa delar lika? Det vanliga är att hästarna har för mycket energi så avspändheten går förlorad.  Även på hög nivå.  Man tycker energin är viktigare än avspändhet.  Men så fort avspändheten går förlorad så börjar man tära på hästens mentala och fysiska hälsa.  

Så fort vi sätter oss på hästen så påverkar vi dens balans och när den rör sig så påverkar vi den ännu mer med våra sitsar som kommer lite efter rörelsen, lite före eller i otakt med hästen.  Vi kanske sitter lite snett i sadeln eller vi kanske har en sned sadel som sätter oss snett. Detta påverkar hästens balans otroligt mycket. Visst lär den sig att fungera trots våra snedheter och otympliga kroppar men det kan aldrig bli 100 % harmoni.

Oj, nu kom jag in på ett sidospår det var ju Isa jag skulle skriva om. Isa har mycket energi , blir lätt spänd och
kommer i obalans (hamnar på inner framben med utåtställning)  Detta utan att jag påverkar henne något.

Detta är inte hälsosamt så som det ser ut på det här diagrammet så måste energin dämpas, öka balans och
öka avspändheten för att finna harmoni SWEETSPOT.

Isa är van att gå i obalans och tycker det är ett bra sätt att lösa uppgiften på: öka farten och spring ifrån problemet! 
Därför måste jag få henne att förstå att hon måste dämpa energin! Jag har gjort det dels genom att vända henne i linan, byta varv ofta då måste hon börja använda sin vänstra hjärnhalva och tänka. Dessutom är det jobbigt att
byta varv så då får jag henne att tänka: ska jag öka farten och rusa ifrån problemet och då måste jag stanna upp, byta varv och börja om eller ska jag hålla kvar tempot och slippa byta varv?? 
Hon har valt det första och blivit sur, sparkat bakut och rusat runt. När hon gjort det tänker jag, visst kan du få springa men du måste springa lite fortare!! Inte lika kul då..

MEN  igår började hon förstå att man kan stanna kvar i ett lägre tempo och då kan man hålla balansen och fortsätta vara
avspänd!  Hon stretchade hals och rygg, bar upp sig på bakdelen och såg ut att må väldigt bra!! Hon fick en rytmisk och
lugn trav med bakbenen under sig.

 A one million dollar girl!!

När hon hittat sin sweetspot så låter jag henne vara kvar där i några varv så hon kan känna att det är skönt att vara där. Balansen känns bra och vikten är på ytter benpar,  avspändhet genom hela kroppen och mentalt, energin är lagom.  

Harmoni.

Skulle hon råka komma på sin inner bog kan jag bara med mitt kroppsspråk få henne att flytta ut på volten några steg för att hitta tillbaka till balans igen. Råkar hon öka tempot kan jag genom linan vibrera i grimman för att påminna henne om att tempot ska vara kvar.

Eftersom Tuva ligger i influensa och har hög feber så jag inte hunnit med de andra hästarna.
Hoppas hon blir frisk snart så hon kan rida igen!

//Ewa

Isas träning går bättre och bättre. Hon har kommit på att det är ganska trevligt att vara med mig på ridbanan. Fortfarande har hon svårt att förstå att lekpinne inte innebär att man ska rusa iväg men det går ända
framåt och jag kan göra mycket friendlygame med pinnen nu.  Jag har gjort en del moving massage för att
få henne att slappna av i hals och bogar och flytta sin vikt utåt.

Hon är väldigt duktigt på sin öppna och får igång sina bakben så att de bär mer även om hon lätt trillar in med bogen.
Isa har en härlig energi bara hon håller sig avspänd. Här finns verkligen potential för en blivande dressyrhäst! 
Rörelserna är bra och förvånansvärt lätta med tanke på hennes stora kropp. Hon är känslig och lyhörd.   Så E-
för energi, hon är antagligen dominant, orädd och vänlig.. hmmm det blir faktiskt en rockstar!  Är hon inte
dominant så blir det en Goddess och dessa två personligheter är väldigt trevliga att jobba med!  Jag har henne
ensam och därför är det svårt att se hur dominant hon är.

Jag har provat mina sadlar på henne och hon är enormt bred!  Hoppsadeln för liten, dressyrsadeln för
liten, eponasadeln funkar men hon hade kunnat ha en storlek större. Ändå är det
näst bredaste eponan som finns.  Hon blev väldigt stilig i akademisk sadel! Tar en bild nästa gång!

Vi tränade på att hon skulle komma mot mig när jag stod på uppsittningsstenen.
Det förstod hon inte till att börja med men efter några försök så ställde hon
sig på plats. Duktig tjej, en massa beröm och gos förståss.  Jag klappade henne överallt och steg upp i
stigbygeln. Ingen reaktion. (såg inridningsproceduren på Ponnyakuten och blev
lite mörkrädd..håll hårt i grimman och var försiktig…hu…)

 Paus en stund och sedan tillbaka till stenen. Tanken är att hon ska vilja stå där och vänta på att jag ska gå upp.
Jag vill inte ha en häst som går iväg när jag sätter foten i stigbygeln eller när jag satt mig i sadeln.  Stenen ska
vara en trygg och bekväm plats för henne. Här tar det tiiiid! Här får man klappar och godis. Här får man stå
stilla.  En viktig detalj i inridningen som är lätt att glömma. Sedan var det Lillebror som kom sättandes i trav när jag kom
för att hämta honom i haggen!  Han brukar komma men i ganska maklig skritt så jag undrar vad som hänt?  Vårkänslor kanske. Han kanske tycker det är lika härligt som jag med ridning i bokskogen?

Idag var det dock träning på banan. Började med öppnor, övergång till sluta eller diagonalsluta i skritt. Gick igenom registret av övergångar som är möjliga: sluta, förvänd sluta, öppna och förvänd öppna, diagonalsluta. Jag vill att det ska kännas hur lätt som helst för honom att flytta vikten mellan dessa skolor i balans och avspändhet.  Vi gjorde samma sak i trav och det blev lite trögt med vänster diagonalsluta som vanligt men han kämpar på fint och vill ju
så gärna göra rätt. ..  bara att träna vidare på böjning och koordination.  

Galoppen kom sedan och jag arbetade med mig själv för att hitta en NEUTRAL sits och inte driva något. 
Lillebror är lite lat och bryter gärna av till trav. Därför är det så lätt att driva lite, lite hela tiden men det är ju helt fel!  Jag kämpade därför med min neutrala sits och öppna bäcken, hängande, tunga skänklar.  När han
sedan saktade av till trav utan att jag bett honom påminde jag motorn därbak med pinnen på rumpan. Eftersom banan är lite tung så har jag begränsad tid att träna galopp. Två gånger bröt han av och jag sa snabbt åt honom att jag hade
bett om galopp. Det blev så rätt! Han bjöd framåt och väntade på mina signaler och jag kunde njuta av att sitta i  neutralsits fyra , fem  varv´åt båda hållen. Han har stor ryggrörelse i galoppen så jag känner att jag behöver träna magmuskler för att bli ännu mer stabil i bålen.

Nu när våren äntligen är här ska jag börja hoppträna Lillebror litegrann. Bra för både koordinationen och konditionen.  Går nog till Johannas stora ridbana då som bara ligger 1,5 km härifrån.

Nu är snart flyern med info om Karens kurs här klar. Vill du ha ett utskick till dig så mejla mig på e.angantyr@langarod,se

Mejla på samma adress om du vill ha information om sommarkurserna här i Farhult!!

Bild på Lillebror efter träningen!

Ha det gott!!  //Ewa

Jag brukar anordna något som jag kallar för Playday. Det är taget från Parellis program och innebär att man gör en hinderbana som hästen ska gå igenom.  Jag hade flera Playdays i Skäfshult och det var väldigt uppskattat. Vi började med en timme teori och kaffe med frallor.  På teorin gick vi igenom hur man ska "angripa" ett hinder.  (beroende på vilken horsenality ens häst är) Därefter fick alla öva med sina hästar och jag gick runt och hjälpte till där det behövdes.  Vi åt gemensam lunch och tjattrade om vad vi gjort och vad vi kunde ha gjort bättre.  Sedan liten stund teori innan hästarna gick ut en andra omgång på playbanan.   Slut för dagen vid 16-tiden och alla var nöjda och trötta....    

Jag har tänkt att ordna något liknande här i Farhult och funderar på var och hur jag ska göra den banan. Vill ju ha ännu mer plats och ännu mer häftiga hinder!! 

Vi har hittat en som har agilityträning för häst och jag har varit där och tittat en gång och hon som håller i träningarna är utbildad agility instruktör.  Så idag lastade vi in Winzent för att köra de sju kilometrarna till ridhuset där träningen hölls.  Tuva var väldigt allvarlig och hade sin bästis, Andrea, med. De skulle få vara med båda två.  Tuva hade sytt ett fleecetäcke till Winzent och det fick vara på i transporten.  Hjälmarna var på. (man skulle ha säkerhetsväst oxå men det visste inte vi så det hade de inte på sig) (undrar hur vi klarade oss i alla år på ridskolan utan väst....)

Lektionen började och de fick gå en bana. Winzent var för första gången i ridhus och såg ut som han varit där dagligen i alla år..   Så cool och världsvan han är. Han stämmer så väl in på sin personlighet "Rockstar": han kan ta allt tjafs bara han får visa upp sig!!  Han visar på ett väldigt sofistikerat sätt att han fortfarande har kontrollen även om han låter tjejerna tro att de har det. Så snällt och gentlemannamässigt! Underbara Winzent! <3

Båda tjejerna fick gå banan som bestod av ett paraply som man skulle veckla ut och veckla tillbaka, en eur-pall som man skulle stå på, en ridå med platband som man skulle gå igenom, serpentiner mellan koner och lite bommar.  Inget problem för W men tjejerna fick höra ett antal gånger "titta framåt". 

De fick avsluta med att gå banan med W lös och det gick väl sådär...   Då kom hans dominans fram och han ville lukta och gå sin egen väg. Det är som Parelli säger att när man tar av repet så kommer sanningen fram . . . . .   Tuva lastade och vi åkte hem.

När jag hade transporten för bilen så passade jag på att lastträna Lillebror oxå.  Han gick in fint och åt lite ensilage. Backade lite men gick tillbaka igen när jag duttade honom på rumpan.  Så jag stängde bommen bak, gick fram och öppnade luckan. Tog bort bommar och flyttade väggen så jag kunde lasta ur framåt. Helt lugn hela tiden!  Skönt. Han fick gå in i staller och få sitt goda kraftfoder...

Tog ut Isa. Vi tränar på banan och fortsätter att träna på kroppssignaler. Hon överreagerar på pinnen och vill fara iväg även om jag bara pekar på bakdelen. Hon är väldigt energisk och får då svårt att lugna ner tempot. Vi övade en massa friendly game med pinnen och stringen.  Efter en stund fungerade allt bättre och kunde flytta sig ut mot yttersidan och ha kvar sin böjning inåt och utan att öka tempot.    Vi bytte varv flera gånger och övade viktförflyttning och behålld böjning.  Efter några gånger så fukade det bra och Isa var trött mentalt. Med en stor kropp som hon har kräver det mycket koordination och tankeverksamhet för att kunna utföra detta på ett bra och utvecklande sätt.  Hon flyttades upp ett knapphål i utbilding idag!!! 

De andra hästarna har fått vila idag.  Räknade ut att fåren snart ska ha lamm så vi gjorde iordning en box i stallet med halm och flyttade de två största (mest högdräktiga) tackorna dit.  Det är Amelia som fick fyra (!!!!) lamm förra året och bigail som fick två förra året.   Får är så utpräglade flockdjur och de var inte helt nöjda att lämna sin flock.  Dessutom blev Tingeling ( Amelias lamm från förra året) väldigt ledsen och bräkte högt efter mamma :( 

Nu ska mamma ha nya bäbisar!!  Bilden är på Theo! Ett av förra årets bagglamm <3

Ha det gott alla!! //Ewa